Inser hu tråkit he e här hem. Ikväll ha ja sutti å lyssna på The Wall å tagi lite aptitretare av min bourbon whisky. He finns lite som e så magiskt att få hör på en äkta vinyl, att få känn på omslage, att si på bilder på omslage, lukten, allting. Med lite whisky. Ja e helt jävla kär.
.
.
.
.
För att förstör dehe fantastiska inlägge får ni en jävlit dåli bild av några krapulabarn på utfärd till Celle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar